Att det är höstlov är så sant som att jag skriver det. En hel vecka utan att behöva gå på en enda jävla lektion. Jag gillar det. Sen är det inte alltid lika kul när familjen bestämmer att åka til åland (för att fira morfars 80årsdag) just de dagarna allting händer, till exempel drar jag på samma dag som halloweenfesten hos viktor är vilket får mig att tappa ett visst engagemang för resan. Jag har nämligen aldrig riktigt varit på en riktigt maskerad och tagit det på allvar men den som väntar på något gott.. men min morfar förtjänar ett riktigt bra firande.
Det är Söndag och imorgon kan man säga att lovet riktigt drar igång. Jag och min syster funderar på att dra in till stan. Min syster är rik, jag är fattig vilket betyder att hon får göra all shopping och jag får titta på, men vad gör man inte för att komma från sängen ett tag och faktiskt göra något av livet? Jag har också tänkt köpa mig lite garn, jag har nämligen gett mig fan på att jag jag ska sticka en stor, fet halsduk som jag kan kura in mig i när det blir riktit kyligt. frågan är bara vart pengarna ska komma ifrån, ingen vet, ingen vet..
Hela jävla familjen har varit hemma idag och det gillar jag, även om den äldsta inte var i toppform efter gårdagens bravader. Mer familj åt folket!
Sleeping beauty?
En god vän till mig påstod idag att jag uppdaterade min blogg allt för sällan. Jag vet inte riktigt om jag håller med. Känns inte riktigt som om det är så nödvändigt att blogga när man inte har något vettigt att säga eller har något att säga överhuvudtaget. Drför tänkte jag idag bligga bara för att jag absolut inte vet vad jag ska skriva så ni ser hur det blir och kanke (förhoppningsvis)kan sluta klaga. det ska ju vara kvalite och inte kvantitet eller har jag fel? Gud va roligt det skulle vara om folk tycker mina tidigare inlägg var helt värdelösa, men men det är väl en smäll jag får ta i så fall.
Jag tror jag lider av sömnbrist och jag har bara mig själv att skylla. Mina dagar är för korta! jag hinner ju inte med allt jag vill hinna med vilket får mig att gå och lägga mig så sent som möjligt. Det hade ju vart lite flott att skriva att jag hade massa viktiga saker att göra så jag kunde känna mig lite betydelsefull och nödvändig men tyvärr som ni kanske anar så är det bara onödiga saker jag sysslar med, till exempelt att blogga kl 01:00 på natten när jag egentligen kan sova. Jag antar att jag får skylla mig själv och jag ber om ursäkt om konsekvenserna av mina oansvarsfulla handlingar resulterar i att jag är jävligare än vanligt, my bad.
Don't know nothing about any other heart.
Jag tror jag lider av sömnbrist och jag har bara mig själv att skylla. Mina dagar är för korta! jag hinner ju inte med allt jag vill hinna med vilket får mig att gå och lägga mig så sent som möjligt. Det hade ju vart lite flott att skriva att jag hade massa viktiga saker att göra så jag kunde känna mig lite betydelsefull och nödvändig men tyvärr som ni kanske anar så är det bara onödiga saker jag sysslar med, till exempelt att blogga kl 01:00 på natten när jag egentligen kan sova. Jag antar att jag får skylla mig själv och jag ber om ursäkt om konsekvenserna av mina oansvarsfulla handlingar resulterar i att jag är jävligare än vanligt, my bad.
Don't know nothing about any other heart.
informering
Inga biljetter i syne än så länge men party blev det allt! Kul var det också för den delen. Dock saknades några få personer och det kändes men inget kan ju var perfekt vad jag har hört. Just nu vill jag sjunka genom jorden ett tag och sedan stoppa huvudet i sanden i några månader. Inte på topp idag, inte alls.
återigen
En grej som slog mig just precis nu var att jag aldrig skulle klara av att vara uteliggare. Jag förstår inte hur de människorna står ut, hur de klarar av att leva som de gör dag ut och dag in. De har förlorat i princip allt de har och äger och det är väl det som är värst. Just det där att de flesta har testat på de "bättre livet". Nu vet inte jag om det är så men de flesta har väl haft ett ganska så normalt liv men sen hände det något som fick dem att tappa de mesta. Jag beundrar dem på något sätt även fast alla föraktar dem. Visst, de kanske har gjort idiotiska saker som kanske får dem att faktiskt få skylla sig själva men när det går över en viss gräns tycker man väl att de kan få lite medlidande. Inte nog med att du förmodligen hatar dig själv om man är medveten om sina misstag utan du ska också se räddslan/hatet varje gång du försöker ta kontakt med någon, så fort du tittar, ens existerar. Jag har gjort det själv, jag erkänner; jag blir rädd om det kommer en "alkis" och räddsla och förakt lyser igenom. Jag förstår inte, hur mycket hopp finns det i en människa? hur mycket kan en människa bli förnedrad? hur länge kan man leva i hatet av sig själv innan det blir för mycket? Jag har mina dåliga dagar men vad är det egentligen i jämfört med deras vardagar? även med detta i tankarna tänker jag inte skriva hur mycket jag helt plötsligt ska börja uppskatta allt jag har för det gör jag (även om jag kanske skulle kunna bli bättre på det) men det jag vill säga är att hur ska man kunna få det bättre om man inte har viljan till det? jag älskar mitt liv men alltid finns det något man kan göra till det bättre och inte bara ekonomiskt då. Det finns två altenativ. Antingen verkligen uppskatta och vara nöjd med allt vilket jag som människa finner vara väldigt svårt eller vara halvnöjd med det du har men sträva efter mer. Det finns väl en anledning till att människan alltid strävar efter bättre och antagligen är det för att vi aldrig skulle utvecklas om vi var helt nöjda. Halelulja! det är helt plötsligt tillåtet att klaga. Nej det var faktiskt inte så jag menade och jag hoppas det gick fram. Jag vet inte själv vad jag skriver nu för jag är jävligt trött.
(Jag hatar att säga "dem" för jag vill inte slänga alla i en grupp men tyvärr kom jag inte på något lämpligare. )
Party + köp av glastonburybiljetter hoppas jag leder till en fredag som sticker ut :)
(Jag hatar att säga "dem" för jag vill inte slänga alla i en grupp men tyvärr kom jag inte på något lämpligare. )
Party + köp av glastonburybiljetter hoppas jag leder till en fredag som sticker ut :)
vad två böcker kan göra
Är det så att man inte får vara för lycklig? är det så att man hela tiden måste påminnas om smärta för att kunna känna att man faktiskt är så lycklig? hmm, det bara slog mig.
Täcken på att att man faktiskt börjar gå mot äldre dagar måste väl vara när man står vid mammas och pappas bokhylla och letar efter en bra bok att läsa. Eller så är det bara min otroligt ungdmliga nyfikenhet och viljan att lära sig nytt som ledde mig till bokryggarna. Nu väljer jag mellan moment 22 som ungeför var den enda boken jag kände igen titeln på (okej, jag överdriver lite för att få den verka häftig) och en annan bok som heter Fallen. Något drar mig med till Fallen, det får bli Fallen. Det känns bra att ha en bok brevid mig i sängen för jag vet att det kommer att glädja mamma mer än vad det får mig att känna mig stolt över att jag ens tog mig tiden att leta titlar. Min mamma är nämligen en gammal bibliotikare i grunden. ja, jag vet det låter som en beige, näst intill grå tant som är allmänt långsam och har läsglasögon på näsan. Bortsätt från läsglasögonen kan jag säga att min mor är långt ifrån detta. När jag tänker efter är hon faktiskt väldigt bra. men egentligen, vad har jag som dotter sett av min mamma? självklart känner jag henne mer än många andra men jag menar, hur var hon när hon var ung? Hur betedde/beter hon sig bland sina vänner? vem är hon i "kompisgänget"; den roliga, den djupa.. vet man verkligen det som dotter? eller är det bara jag som tydligen inte står så nära min mamma som jag trodde jag gjorde? vad skulle jag tycka om henne om jag träffade henne som ung nu? Jag kan spekulera men om mina spekulationer är nära sanningen kommer jag inte veta. Visst, jag pratar med mamma själv men vet man verkligen hur man är/va? jag kanske tror att jag är så och så men i själva verket uppfattas jag helt annorlunda av människorna omkring mig. Det är därför jag hatar när man får i uppgift att beskriva sig själv. Hur fan vet man det? jag menar inte att man inte har "hittat sig själv" som alla vuxna tjatar om att man inte har gjort såhär i tonåren utan hur vet jag att jag uppfattas som den Moa jag känner. För jag menar, folket i livet är ju inte med en 24/7 och de vet inte vad du tänker. De ser bara det du gör och det måste väl vara fler än jag som gör saker man kanske gjorde för någon annans skull eller bara gör misstag. Då finns det alltid folk som säger att man aldrig ska göra saker man inte står för och jag håller med. Men hur kul blir det om man bara gör saker man är stolt över hela tiden? jo visst, du skulle få en jävlig självkänsla efter alla stolta stunder men vad händer då när du väl gör något du inte står för, ska man begrava sig då, förneka det helt? Det är väl ändå misstagen som formar människan? och är det inte roligare och ärligare att älska någon för alla de brister den har? fan va tankspridd jag känner mig, det kanske märks. Bäst jag slutar innan jag börjar skriva om livets mening och sånt tungt som igen egnetligen vill tänka på för att man då är rädd för att inse att det kanske faktiskt inte finns någon överhuvudtaget. Hårt, jag vet men lev med det. Jag skulle sovit för 1,5timme sedan.
Täcken på att att man faktiskt börjar gå mot äldre dagar måste väl vara när man står vid mammas och pappas bokhylla och letar efter en bra bok att läsa. Eller så är det bara min otroligt ungdmliga nyfikenhet och viljan att lära sig nytt som ledde mig till bokryggarna. Nu väljer jag mellan moment 22 som ungeför var den enda boken jag kände igen titeln på (okej, jag överdriver lite för att få den verka häftig) och en annan bok som heter Fallen. Något drar mig med till Fallen, det får bli Fallen. Det känns bra att ha en bok brevid mig i sängen för jag vet att det kommer att glädja mamma mer än vad det får mig att känna mig stolt över att jag ens tog mig tiden att leta titlar. Min mamma är nämligen en gammal bibliotikare i grunden. ja, jag vet det låter som en beige, näst intill grå tant som är allmänt långsam och har läsglasögon på näsan. Bortsätt från läsglasögonen kan jag säga att min mor är långt ifrån detta. När jag tänker efter är hon faktiskt väldigt bra. men egentligen, vad har jag som dotter sett av min mamma? självklart känner jag henne mer än många andra men jag menar, hur var hon när hon var ung? Hur betedde/beter hon sig bland sina vänner? vem är hon i "kompisgänget"; den roliga, den djupa.. vet man verkligen det som dotter? eller är det bara jag som tydligen inte står så nära min mamma som jag trodde jag gjorde? vad skulle jag tycka om henne om jag träffade henne som ung nu? Jag kan spekulera men om mina spekulationer är nära sanningen kommer jag inte veta. Visst, jag pratar med mamma själv men vet man verkligen hur man är/va? jag kanske tror att jag är så och så men i själva verket uppfattas jag helt annorlunda av människorna omkring mig. Det är därför jag hatar när man får i uppgift att beskriva sig själv. Hur fan vet man det? jag menar inte att man inte har "hittat sig själv" som alla vuxna tjatar om att man inte har gjort såhär i tonåren utan hur vet jag att jag uppfattas som den Moa jag känner. För jag menar, folket i livet är ju inte med en 24/7 och de vet inte vad du tänker. De ser bara det du gör och det måste väl vara fler än jag som gör saker man kanske gjorde för någon annans skull eller bara gör misstag. Då finns det alltid folk som säger att man aldrig ska göra saker man inte står för och jag håller med. Men hur kul blir det om man bara gör saker man är stolt över hela tiden? jo visst, du skulle få en jävlig självkänsla efter alla stolta stunder men vad händer då när du väl gör något du inte står för, ska man begrava sig då, förneka det helt? Det är väl ändå misstagen som formar människan? och är det inte roligare och ärligare att älska någon för alla de brister den har? fan va tankspridd jag känner mig, det kanske märks. Bäst jag slutar innan jag börjar skriva om livets mening och sånt tungt som igen egnetligen vill tänka på för att man då är rädd för att inse att det kanske faktiskt inte finns någon överhuvudtaget. Hårt, jag vet men lev med det. Jag skulle sovit för 1,5timme sedan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)