TOAPAPPER I ALL ÄRA

Jag kollade på Tv idag och som vi alla vet utgörs de flesta TVstunder av 75% reklam. Jag ryckte till när en Lambireklam visade sig i rutan, inte bara för att jag alltid sedan jag var liten velat haft ett lambigosedjur men aldrig fått det, utan också för att man nu i reklamen lockar köpare genom att fresta med ett "trendigt" toapapper. Jag tappade hakan för en stund samtidigt som jag ställde mig frågan

Sedan när började man handla toapapper utifrån trender?

Jag kan förstå hur man väljer toapapper utifrån mjuk,-hårdhet men är det inte lite att dömma hunden efter håren genom att köpa ett "snyggt" eller "coolt" dasspapper, det säger ju liksom ingenting om själv "upplevelsen" toapappret ger som hårdheten respektive mjukheten kan göra? Jag är väl medveten om att världen utvecklas, men har det inte gått lite för långt när inte ens en sjuttonåring förstår var den gamla heliga frasen "oemoståndeligt mjukt"
har försvunnit i toalettpapprets alldeles egna mediavärld?

Det måste vara toppen av det där västerländska konsumtionssamhället som det pratas om.

Eller om det är det där amerikanska sättet som har spridit sig över oss likt könssjukdomar och extra stretchiga jeansleggings. allt ska vara perfekt utåt, skitsamma vad som egentligen händer. Skitsamma om toalettpappret verkligen har någon funktion, så länge det är snyggt och kan ge upphov till en viss mängd avundsjuka.

Det var bättre förr...