VILJA

tänk er detta i en fruktansvärd gnällbältedialekt; vad är det här? halva min book report är borta, gone, försvunnen, inte sparad. Ni vet hur det känns, hur det skär i hela kroppen.

jag undrar ibland hur vi kan vara så olika. samma fast olika. hur folk kan tänka, analysera sönder medan andra är blinda. Varför en sak kan betyda så mycket för någon annan och så lite för nästa.

hur vi ändå kan få det att gå ihop, hur vi ändå i slutändan aldrig skulle vilja leva utan varandra.
men gör vi det för att vi inte klarar av att vara själva, för att vi blir trötta på oss själva, för att vi behöver uppmärkasamhet och bekräftelse, för att det fördriver tiden, för att ha någon att se ned på och kunna känna sig bättre, för att vi är flockdjur?

eller för att vi helt enkelt vill det?

vad vill du?