Min vän symaskinen är tillbaka i livet. Det känns ganska bra samtidigt som jag har dåligt samvete över att jag ger honom alldeless för lite uppmärksamhet.
Jag och Elvira åkte pulka här om dagen. För att krydda tillvaron en aning kämpade vi med att bygga ett hopp. Elvira skulle fick äran att provåka...
Det bästa är att hon inte klarar av det på andra försöket heller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar