Känner vi efter för mycket?
Skapar vi vår egen depression genom att hela tiden känna efter hur vi mår?
Vi måste hela tiden vara på topp och de dagar man råkar vara ett snäpp mindre fokuserad så måste vi hela tiden känna efter och utvärdera vad som gått snett, vad är det för fel idag?
Kan man inte bara acceptera att man inte alltid kan vara på topp. Gilla läget istället för att fokusera på hur man kan vara.
Inget mer klycheigt än att leva i nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar