.

Fyra dagar kvar till studenten och jag kvävs av alla vidriga rester jag inte förmått mig att göra tidigare. Jag hinner inte ens ta farväl av världens bästa lärare imorgon.

Det fräter ett litet hål i mitt frusna hjärta

"Hejsan Erik!

Jag är ledsen, besviken, förnärmad och sårad av mig själv. Det främsta jag lärt mig under dessa tre år på Fria är att jag är en lat person. För lat för sitt eget bästa. När jag i mitt liv utan lathet skulle suttit på din lektion, fikat, lekt och tagit farväl, tvingas jag nu istället till ett dåligt samvete när jag måste bekänna att jag måste stanna innanför dörren, framför datorn med brinnande fingrar från och med mitt vaknande till och med mitt slocknande. Det innebär att jag inte kommer att befinna mig på din lektion imorgon (idag, när du läser det).

Jag säger det igen i hopp om att jag ska suga in min sämsthet och låta det bryta ned mig så att jag kan få en liten motivation till att iaf försöka motbevisa mig själv att jag kanske inte alltid är fruktansvärt dålig. och lat. Jag kommer alltså inte få uppleva den oskyldigt barndomliga frihetskänslan som kommer av att få leka, jag kommer alltså inte glädja mina smaklökar med fikat du erbjuder och jag kommer inte få stimulera min hjärna i utvärderingen, för jag måste plugga.

Förlåt

Moa Edvardsson, Sp07D
(hon som inte lämnat in globala frågor eller mormonuppsatsen till dig)

PS. du får skjuta mig"