Jag tänker inte skriva som om du vore döende i cancer, för det är du inte. Du kommer inte heller försvinna ur våra liv men du är värd att förstå hur stor saknaden kommer att vara tills vi ses igen.

Du är också värd det kick ass år du har framför dig och jag längtar till att få höra allt om det.

Puss på dig och hoppas du får ont i arslet på planet för lite stryk ska du allt ha för att du lämnar mig kvar i Kvicksund(Jag trodde sju år i samma klass var värt en flygstol till New York?). Puss på en mycket fin Beckis

2 kommentarer:

  1. Fia25 oktober 2010 kl. 14:47

    fyfan vad söööt bild mina små missar!

    SvaraRadera
  2. Rebecka Zackrisson28 oktober 2010 kl. 03:26

    Nej men åh vad fint. Vad söta ni alla är. Jag lämnar inte er (även fast jag rockar här i staterna). Ni kommer och hälsar på. Hör ni det? Satan i gatan vad kul vi kommer ha. Jag ska visa er runt överallt (som om jag hittar överallt......) haha. Din tid kommer Moa, din tid kommer när även du lämnar Kvicksund bakom dig. Och det kommer kännas bra, jag lovar dig.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)