Det är som om man står med fötterna på kanten till ett blankt A4-papper. Det är vitt.
Igår gick jag hem från jobbet genom ett kallt, folktomt och vackert Oslo. Jag är 19 år och bor i ett annat land. Det känns på ett speciellt sätt.
På ett speciellt sätt. Jag försöker förklara det men det går inte och det lämnar en lite klump i magen som jag bara vill spotta ut i ord.
Glädje men inte utan muskeln som vill vända sig om. En hemlängan som inte är tillräcklig för att överrösta den stolthet och motivation jag har för det här kapitlet i mitt liv.
Jag är så välmående just nu.
På ett speciellt sätt.
"Chances are you'll find somewhere around your road tonight."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar