Bekvämligheter

Trots att jag vet att jag lämnar hemma för något annat väldigt bra så är det ändå med samma klump i magen man sätter sig på bussen. kanske kommer den aldrig försvinna eftersom det är där jag har de jag älskar mest.

Jag har kramat Sara och är numera tillbaka i Oslo. Hann klämma in arbete två timmar efter ankomsten vilket resulterade i övertrötthet 80 % av dagen, den resterande andelen avled jag. Det luktar kustfägring i hela rummet och smakar dubbelnougat i munnen, jag väntar på att Sara ska komma hem så att jag inte fyller ut det här kollektivet själv. Det är ensamt.

Hon borde vara hemma vilken sekund som helst och jag har inget nödvändigt att skriva överhuvudtaget.

förutom att det är så jävla klart nu