.

Hur kommer det sig egentlien att man tar sig dit man är.

Jag flyttade till Norge ensam men jag kommer inte ihåg att jag gjorde det med mod i kroppen, utan snarare överlevnad. Jag blev först rädd när andra sa att det var väldigt modigt att flytta själv. Jag såg det aldrig så. Varför gjorde jag inte det? Och varför är jag tusen gånger mer rädd för att flytta till London? kanske för att det har vart och är en dröm. En dröm, så skör och allvarlig att det bara inte får bli ett misslyckande. Eller kanske för att jag inte har en jävla aning om vad jag ska göra om London inte attraherar mig.